jag har konstaterat det förut och gör det igen. nej, jag är ingen fågelvetare eller -fotograf. men då jag i vanliga fall brukar studera landskap så tycker jag att julilandskapet inte bjuder mig så mycket alla gånger. åtminstone inte där jag normalt befinner mig i juli. vid stugan alltså. då händer det sig att jag sätter mig i mitt fågelgömsle i stället, dvs. på verandan. eller så tar jag mig ut efter soluppgång och hasar min trötta kropp runt de två sandgroparna bredvid "kuoppientie" (jo vägen heter så). och så lev det så här.
semestern började med en dryg vecka kallt och blåsigt väder. och jag förstår inte hur de tärnorna hittar något ätbart där nere i skafferiets vågor. men dit damp den ner bara.
väl gömd mat tycker jag (björneborg)
är det någon som är skygg så är det gråhägern. ser den bara skymt av mig i ögonvrån så sticker den. en morgon lekte vi lite katt och råtta. eller den sökte mat och jag försökte smyga mig så nära jag kunde. men den var mestadels på motsatt sida av pölen. ingen speciellt bra fiskelycka heller denna morgon.
dåligt fiskafänge (björneborg)
bättre fiskelycka hos skäggdoppingen i sandgropen. det här torde vara fjärde sommaren jag ser (och över huvud taget har följt med) doppingen lära barndoppingen fiska. mest är det den fullvuxne som hittar maten.
frukostabborren(?) fångad (björneborg)
skulle gälla att få ner den också (björneborg)
förutom skäggdopping är det mest sothöna i pölen. men de ville inte visa några exotiska sidor av sig så dem hoppar vi över. och övergår till en annan exotisk varelse dvs. sädesärlan. just den här dagen ville de verkligen vara med på bild.
bad i morgonsolens strålar (björneborg)
den här förföljde mig så jag fick flytta mig bakåt för att över huvud taget få nån omgivning med i bilden.
stalker (björneborg)
och så har vi den lille bofinken som väntar på något gott av mor och far.
inramad (björneborg)
hackspetten får vara med bara för att den är cool.
cool (björneborg)
trasten får vara med fastän den i blåbärstider placerar ut blåa fläckar överallt på gårdsstenar, verandaräcken och stolsdynor.
städa efter dig, tack (björneborg)
sedan har vi kanske den där lövsångaren.
så chansar jag på grönfink på nästa. uppdaterat: fast nu korrigerade "biofoto-kollegan" bamce fabricius det till en grönsiskehona. tack för det och kanske man lär sig förr eller senare.
grönfink kan jag tippa. fast feltippat var ju det (björneborg)
och så har vi rödhaken. den var "urban" och poserade bara på konstgjort underlag. okej, trä är väl inte konstgjort. men byggt underlag då.
och på ett ben dessutom (björneborg)
till skillnad från namnet så kryper inte trädkryparen utan mer sprintar runt tallstammarna då den söker föda under barken. svår att hinna med och den dyker också upp då man minst anar det. lätt suddigt alltså.
trädsprinter (björneborg)
inga rariteter eller prisvinnande konstverk, men som nybörjarfågelskådaramatör så kan man ju konstatera att de olika fåglarna har sina egna områden där de håller till. inte direkt överraskande förstås. men då man inte desto mer funderat över den saken ens på biologitimmarna så... bättre sent än aldrig. så har jag erkänt det då.