fåglar är definitivt inte (heller) min specialitet. jag har aldrig sysslat med fågelskådning annat än på stugtomten där vi har ett antal holkar där det vistats talgoxar, mesar, svartvit och grå flugsnappare och koltrast. i trädkryparholken har jag inte sett nån hyresgäst under de några år som holken hängt på en tall, trots att trädkrypare nog finns i området. men trots allt så är det en och annan fågel som flyger eller simmar in framför objektivet ibland. häromdagen var det storlom och kungsfågel som fastnade på sensorn. kungsfågel har jag inte ens sett tidigare (åtminstone inte identifierat den som en sådan). och är det inte de här arterna som är på bilderna här under, så hoppas jag att någon som eventuellt läser det här upplyser mig om vilka arter det är.
kungsfågeln överraskade mig så totalt att jag inte hann göra några inställningar alls på kameran. inte heller bildstabiliseringen hann jag få på på objektivet. eller alternativt tänkte jag inte ens tanken att sätta igång stabiliseringen. därför är den lilla saken rätt suddig på bilden. den höll sig på marken en kort stund och försvann sedan ut i skogen.
halvsuddig kungsfågel (sibbo)
storlommarna simmade långsamt längs stranden (rätt långt ifrån mig nog) och jag hade många minuter på mig att fota dem. men hjälpte det för att komma ihåg att sätta på bildstabiliseringen? nope. den här gången kunde jag nog ha haft kameran “löst” på stativet också, så mycket tid hade jag på mig. monopoden låg väl skyddad i bakluckan i bilen, hemma på parkeringen. kanske man eventuellt lärde sig någonting av den sessionen då. och kanske det var det som var meningen med det hela.
storlom på gyllene simtur (sibbo)