jag skrev i biofotos årsbok anno 2014 att jag inte är nån dokumentärfotograf (av amatörtypen). med tanke på det är det rätt många fåglar som jag smugit på i sommar. eller smugit är väl fel ord. dom har mest råkar befinna sig där jag rör mig. och emellanåt har jag inte ens behöva röra på mig, dom har kommit dit där jag befinner mig. nå, inga rariteter har jag och sådana söker jag inte heller. lika spännande är det (tror jag...) att få en intressant bild på en vanlig fågel som att få en "vanlig" bild på en spännande fågel. men också det där med intressant bild har jag väl en bit kvar till i många fall.

jag har tidigare skrivit att jag inte är nån fågelkännare, men efter den här sommaren känner jag åtminstone några nya arter. i går kväll skulle jag till klipporna vid kallo i björneborg. som vanligt. ett varierande molntäcke gjorde att man kunde tänkas få en fin himmel strax efter att solen gått ner. men först blev det en hel del fågelfotande igen.

för en dryg halv timme före solnedgång klev jag ut på klipporna och hittade genast två små fåglar som jag inte sett förut vid strandkanten. hur de såg ut såg jag i och för sig inte i det motljus jag hade med solen i bakgrunden. men jag hade inte sett fåglar som betett sig på samma sätt, dvs. trippa omkring på den våta delen av klippan närmast vattnet och picka i sig mat (insekter, snäckor, kräftdjur tex. enligt allvetande wikipedia).

 

ny bekantskap för undertecknad (björneborg)

 

har jag inte helt fel var det två större strandpipare jag hade hittat. dem följde jag tills solen gick ner, när de trippade och sprang längs vattenbrynet. rätt bra bekanta hann vi bli innan det blev för mörkt för att fota på fri hand.

 

större strandpipare (björneborg)

 

lite vågskvalp stör inte (björneborg)

men det var ju faktiskt klipporna jag kom för att fota. jag har hållit på försöka hitta nya skrymslen o vrår att fota från nya vinklar i några års tid nu vid kallo. ännu har jag inte tröttnat. det kan nog bra hända att andra som ser mina bilder tröttnar före mig. och ännu tycker jag mig hitta lite nya ställen att försöka få en bild från. i går var det relativt små vågor, så den där riktiga mjölkiga dimman som brukar komma av ordentligt vågskvalp, infann sig inte. men det fanns en del spännande himmel att spela med istället. här är slutresultatet i svartvitt.

 

kallo igen (björneborg)