tog ett besök till den helsingforsiska tropiken, dvs. tropicario på sturegatan i går. planen var att fota ormar, ödlor, grodor och annat smått och gott. det ingår fotografering av djur i terrarier och akvarier också i utbildningen och detta var mitt första försök med stativ och systemkamera. 

 

de flesta ringlande saker var relativt samarbetsvilliga och många låg blickstilla och bara stirrade tillbaka när de blev stirrade på av mig och min kamera. att hitta många olika bildvinklar är däremot inte så lätt då motivet inte flyttar sig en millimeter under en lång stund utan mestadels ligger där det ligger med huvudet på magen. eller är det ryggen kanske. och det som man kunde konstatera när man kom hem var att det inte var det lättaste att justera vitbalansen. ljuset var minsann inte dagsljus i burarna. det var ju inte heller direkt så att man ville skjuta undan glaset till pylonens bur, gå in i buren med ett gråkort och be den krama kortet en stund under tiden man tar en testbild. här kunde det ju ha hjälpt om man hade kunnat tala parseltongue förstås (läs din harry potter...).

 

den tropiska skallerormen, som säkert hellre skulle ringla sig omkring bland sina artfränder i sydamerika, rörde inte en min under den stund den blev förevigad. just den här arten har det starkaste nervgiftet av alla skallerormar. blir 130-180 cm lång och käkar helst däggdjur, fåglar och ödlor. sådana får den inte levande nere i källaren på sturegatan för det är sedan länge förbjudet att mata djur med levande djur.

 

tropisk skallerorm studerar den studerande (tropicario, helsingfors)