Details

Published: 04 July 2016

• is
• grönland
• kangerlussuaq
• ilulissat
• isberg
• diskobukten
• isfjord
• fjord
• russell glacier
• reindeer glacier

så var det då äntligen dags för grönland. redan i början av fotoutbildningen beslöts det att vi gör ett flertal resor i finland, estland, sverige och kanske norge och sedan avslutar vi med en längre resa. island och grönland tävlade en tid, men i fjol på hösten var det grönland som drog det längre strået. 12 juni flögs det till köpenhamn och den 13:e på morgonen väntade air greenlands airbus 330 på att få droppa av oss i kangerlussuaq i sydvästra grönland.

 

och nu funderar man kanske varför det inte står kangerlussuaq på kartan. nå det gör det inte eftersom det danska namnet på stället är søndre strømfjord. många ställen har både danska och "lokala" namn.

 

till just kangerlussuaq flyger man för det mesta från sydligare europeiska breddgrader eftersom stället har flygfältet med den längsta start- och landningsbanan på grönland. detta eftersom det är en före detta amerikansk flygbas. i övrigt har kangerlussuaq kanske inte så mycket att bjuda på. ett 500-tal invånare finns här. de flesta har antagligen jobb runt flygfältet, men det finns också lite logi för turister och så transporterar man turister som oss ut i omgivningarna utanför kangerlussuaq.

 

breddgrader förresten. kangerlussuaq ligger strax norr om polcirkeln så att så väldigt långt norrut är man egentligen inte där. men grönland är ju ganska vidsträckt så nog kommer man långt norrut från finland sett om man försöker lite. och nej, isbjörnar finns inte i denna del av grönland. okej, nån har väl setts nån gång men den hade nog gått långa vägar vilse. 

 

då vi steg ut ur flygfältsbyggnaden i kangerlussuaq möttes vi av ett moln av myggor och en värme som säkert närmade sig 25 grader. inte det man hade väntat sig (om man inte följt med väderleken de senaste dagarna). vi skulle bli körda ut till russell-glaciärens kant, en knapp timmes bilväg från kangerlussuaq. efter att att arrangören "world of greenland" hade hittat en bussliknande tingest som funkade, skumpade vi längs en grus- och sandväg i en knapp timme för att komma kanske 25 km ut i ödemarken. fast till russell-glaciären kom vi inte eftersom vattenflödet i glaciärälven var såpass stort att bussen inte kunde ta sig dit och vi ville inte heller sporta med att vada över med rinkor och kameraryggsäckar. alltså åkte vi 7 km vidare till kanten av något som kallades reindeer glacier. samma enorma istäcke av inlandsis är det ju som sträcker sig över hela grönland, men olika delar av det har tydligen fått olika namn.

 

de små prickarna på slätten lite åt "nordost" från mitten av bilden är tältlägret (kangerlussuaq)

 

vid ren-glaciären campade vi tre nätter. vi hade knappa 3 dygn att utforska närområdena. eftersom vi befann oss norr om polcirkeln gick solen inte ner alls, så det bästa fotoljuset skulle antagligen infinna sig på de av dygnets tider man själv helst skulle vilja infinna sig djupt inne i en dunsovsäck. fototidpunkterna berodde också på mängden moln på himlen. nu hade vi på det sättet otur med vädret att det var solsken mest hela tiden. inte nåt man önskar sig då man är ute och fotar, men man tar det man får (och klagar bara lite efteråt).

 

först blev det ju nog att bekanta sig med inlandsisen för första gången. glaciären kalvade, dvs. det lossade stora isblock som damp ner i älven, med ett åskdån med regelbundet oregelbundna mellanrum, men några jätteras lyckades jag inte se under dagarna här.

 

reindeer glacier. långa slutartider funkar här också. ha! (kangerlussuaq)

 

en dag bestämde vi oss för att vandra till det ställe det var meningen vi skulle ha haft som högkvarter, dvs. russell-glaciären. c 15 kilometers vandring blev det tur och retur den dagen. och russell-versionen var nog nästan skrämmande magnifik. dessutom kom man betydligt närmare iskanten här jämfört med "vår" glaciär. dock är det inte hälsosamt att gå så väldigt nära med tanke på ismassorna som när som helst kan lossa och dimpa ner i nacken innanför skjortan.

 

 

 vet inte hur fotbollen kommit dit (kangerlussuaq)

 

 

mäktigt kaos (kangerlussuaq)

 

när, hur och hur snabbt har den här sand-, grus- & stenbumlingsåsen bildats? (kangerlussuaq)

 

en halv dag gick åt att vandra runt en av grannkullarna. de högre kullarna i det här området gick upp till dryga 600 meter så alldeles förfärligt länge tog det ju inte att krångla sig upp på eller runt dem. det är ett kargt område som möter en här. ett fåtal träd fanns bara på havsnivå i närheten av kangerlussuaq. närmare glaciären fanns just ingenting som växte ens till knähöjd. relativt lätt terräng att vandra i med andra ord. i alla fall så liknar det här ingenting jag sett tidigare. närmast kommer kanske padjelanta i norra sverige, men där fanns betydligt mer växtlighet. på grönland fanns i och för sig nog ett rätt stort antal kortväxta blommor också (bilder senare...).

 

 

kargt. men fint (kangerlussuaq)

 

utsikt över vattenhämtningssjön (kangerlussuaq)

 

mellan tältlägret och glaciären rann en glaciärälv med väldet grumligt vatten. på sina ställen hade vattnet gröpt ut fina vattenfall och klipporna kring älven hade de mest varierande former och mönster.

 

 

 

dags att packa ihop tält mm. och ta sig tillbaka mot kangerlussuaq och flyget till ilulissat. 3 intressanta dagar av landskapsfoto. ja nog fanns det lite djur också. lappsparven förföljde en vart än man gick (rolig typ), arktisk hare (gråvit "skyddsfärg") sågs till några gånger och sista kvällen fick vi se ett gäng på 10 myskoxar som betade på den sluttning vi tidigare på dagen vandrat ner för.

 

på vägen tillbaka till kangerlussuaq passerade vi förresten den buss som körde ut oss några dagar tidigare. det skall inte vara några lättviktsgrejor som kör längs den krokiga och gropiga vägen här ute. och reservdelar kan det antagligen vara lite besvärligt att hitta hos den lokala bilmekanikern.

 

ilulissat är grönlands tredje största stad, en 40 minuters propellerplansflygning norr om kangerlussuaq. invånarantalet är c. 4500 pers. förutom själva staden, hamnen, husen och dess invånare skulle här finnas en isfjord och diskobukten att fota, i landskapsväg. ursprungligen skulle vi tälta här också men vi valde denna gång att bo på ett "lyxigt" vandrarhem inne i staden. fotolandskapet fanns sedan på vandringsavstånd från vandrarhemmet.

 

isfjorden ja. den hade jag sett på bild på nätet redan innan, men mäktigheten i den kunde man inte förbereda sig för. glaciären rinner 40 meter per dag och spottar ut enorma isberg i fjorden som leder ut till diskobukten. djupet på fjorden är cirka 1000 meter där glaciären tappar av sina isflak, men i mynningen till diskobukten är djupet bara 250 meter. isbergen flyter alltså på grund och blir liggande på plats tills de smälter så pass mycket att de flyter över "grundet". det här kan ta upp till 12-15 månader. men stilla står de ändå inte. jag försökte mig naturligtvis på långa slutartider här också men till och med det största isberget blev suddigt i kanterna på en halv minut).

 

  det stora berget i mitten står (antagligen) på grund (ilulissat)

 

fina små blommor fanns det relativt gott om i ilulissat också. speciellt lätt kan de inte ha att försöka överleva på små tuvor i klippskrevorna. men också här hittar man nog minst 7 sorter, så där med tanke på midsommar.

 

 

 blommor där man minst anar det (ilulissat)

 

i ilulissat var nog den enda möjligheten till landskapsfoto att plocka fram kameran närmare midnatt. alla dagar, utom den dag jag valde att ströva omkring i staden och till exempel besöka de två muséerna i staden, var det sol från klar himmel hela tiden. inte lätt att fota på dagen, inte lätt på natten heller, om man skulle ha både land, vatten och is på samma bild.

 

strax söder om ilulissat finns några vandringsleder som leder ut till klippstranden vid diskobukten eller upp i en ravin och ner längs en fors eller bäck med fantastisk utsikt mot isfjorden. fina vyer överallt. mörkt blev det som sagt aldrig men var man ute tillräckligt länge tillräckligt ofta kunde man nog hitta fint ljus. det här car vid tvåtiden på morgonen då ett dis dragit sig in över området.

 

 lager på lager på lager på lager... (ilulissat)

 

 

 annan version av lager (ilulissat) 

 

jag dök nu som då också ner i den låga vegetationen och plockade fram makroobjektivet. det fanns allt möjligt intressant där nere. men man skulle långt ner. här (antagligen) en dvärgbjörk.

 

dvärgbjörk av minimal storlek. makro enligt a. ulmestrand "skit framför, skit bakom" (ilulissat) 

 

också i ilulissat blev man förföljd av de skojiga lappsparvarna, men här uppe fanns också rikligt med snösparv. denna typ hade lång konsert för mig. eller eventuellt för den andra inidviden av samma släkte som den var ganska närgången med.

 

första parkett på snösparvskonsert (ilulissat)

 

 

fotografen skall tydligen ha med isbergen i någon form på var eviga bild... nå dom fanns ju där hela tiden (ilulissat) 

 

 

att sitta på en klippa en tidig morgon och bara titta ut över det lugna havet där det långsamt seglar förbi turkosa isberg i olika format... verkligen overkligt. med jämna mellanrum smäller det till. ett isberg har tappat en del av sig. bara de med vansinniga hastigheter mellan isbergen kurvande små (och stora) motorbåtarna kunde förstöra lugnet i bilderna. också här kom en prick in från höger.

 

 lugnt. nästan (ilulissat)

 

lugnt är det också om man ensam pallrar sig iväg lite före midnatt för att ta sig genom ravinen upp på och över den lilla "bergskedjan" som ligger mellan ilulissat och isfjorden. då man kommer över på andra sidan tappar man också mobiltäckningen. helt ensam, inga andra ute just här mitt i den ljusa natten, men ändå nära till civilisationen. verkligt skönt.

 

sista nattens fynd (ilulissat)

 

stenrösena kunde man ha studerat närmare, om man hunnit (ilulissat) 

 

det var den sista natten på grönland som jag "sprang" igenom den 7 km långa vandringsleden vid isfjorden. i det här skedet hade vi snurrat i och omkring hela ilulissat. nu skulle man ha kunnat börja de fördjupade studierna  av området. och då var det dags att åka hem, efter att ha varit en dryg vecka på resande fot. tillbaka borde man åka. höst, vinter och vår. alla årstider borde man se, trots att ju vintern är närvarande hela året här ute.

 

det blev en uppsättning naturbilder, en del bättre en del mindre bättre... mycket mer skulle det finnas att skriva om naturen och isen mm. kanske kommer det också ännu en uppsättning bilder och text om observationerna över det andra grönland vi såg också. de "urbana" miljöerna, levnadssättet, husen, avlopps(?)rörena, hundarna mm. men så här blev det för nu i alla fall.