- Details
inte lätt att vara träd alltid. strandalarnas rötter vid krääsoorannokka har slipats av isblock som drivits upp på stränderna. inga små vågor som behövs för att slänga upp isen hit men då det inte finns holmar strax utanför så finns det inga vågbrytare heller.
slipat (björneborg)
en del har dock inte klarat sig utan get upp och drivit iväg och landat på en obebodd strand.
brutet (björneborg)
trots att de här också har slipats under tidigare vintrar står de fortfarande kvar. och vid liv.
envist (björneborg)
- Details
i princip är tidig till sen vinter den bästa tiden att fota klipporna. då byter de skepnad mellan varje besök. ibland är det is bara uppe på klipporna, ibland ute på vattnet och ibland överallt. i går hade det blåst storm hela dagen och isflaken hade brutits sönder och slipats till runda(de) isbitar.
så väldigt mycket fotande blev det ändå inte med en kulled som vinglade omkring godtyckligt på stativen i den lätta stormen. leveransen av både nytt stativ och kulled är på gång. any minute now.
solen på nedgång bakom molnkanten (björneborg)
hårt mot hårt, klippa mot is, blir ju nästan mjukt. åtminstone grafiskt fint.
isen gömmer sig i varje vrå och skreva (björneborg)
- Details
lärdom nummer 1. fota genast det du ser (och gör det rätt) för i morgon finns det inte kvar.
iskanten vid stranden hade formats av havet och vågorna till de mest otroliga skulpturer och konstverk. på dagen var det såpass stark sol att jag inte riktigt lyckades med det jag ville åstadkomma så jag beslöt mig göra om det på kvällen. vilket jag också gjorde. men slarvig som jag var ställde jag in bländaren fel och också skärpan på fel ställe, så jag inte fick allt skarpt som skulle bli skarpt. skäms på mig. nå ingen större skada skedd. isen skulle inte försvinna till följande dag. däremot började det blåsa och nu gick det inte alls att fota å samma ställe. och skulpturen ser antagligen helt annorlunda ut när vågorna har lagt sig igen. får väl se. så här blev det i alla fall i starkt solljus.
iskonst
lärdom nummer 2. fel kan bli rätt.
kulleden till mitt stativ har gett upp kampen mot friktionskrafterna. men det är inte själva kulan som är problemet. den beter sig som om gängorna, i delen man skruvar fast i stativet, har gett sig. men min teori är ändå att felet sitter inne i konstruktionen, eftersom man kan skruva bort kulleden. oberoende vad felet är så är det lite problematiskt med att få kameran att hållas stilla. därför blev inte gårdagen eller dagens bilder helt skarpa. och då får man försöka sig på nåt nytt. det är väl som jag har hört och sett från flera håll nu redan. dee dyraste stativen är de billiga du köper tills du har förstånd att köpa ett bra sådant.
den här gången hade jag planerat att fota vågor, som den här dagen såg ut att rulla in i slow motion i det kalla och stela vattnet, som skulle ha blivit till is i lite lugnare väder. jag ville ha en och bara en (icke brytande) våg i bilden. det misslyckades jag fullständigt med, trots ett femtiotal försök. men resultatet blev jag ändå mer än nöjd med.
vågkonst
- Details
har jag nämnt att kallo är stället som jag helst kryper och halkar omkring på med kameran. jag tror det. men det kan upprepas. denhär dagen hann jag inte ens ut till kallo dock. efter många varma dagar hade det varit -14 under natten och viken mellan uniluoto och kallo hade blivit ismosaik. att ljuset var rätt fint gjorde ju inte saken sämre. säger han som senast för en vecka sedan uttryckte att han inte orkar med soluppgångsbilder mer.
uniluoto sover ännu (björneborg)
för ett år sedan var denhär stranden helt igenfrusen med flera lager is på strandstenarna som stod upp ovanför vattenytan. inget sånt denna vinter. lite överlevande is fanns vid strandkanten.
några förvirrade isblock vid strandstenarna (björneborg)
inget blogginlägg utan svartvit bild. det blir att återkomma till stenarna i kväll, i morgon bitti, imorgon kväll, övermorgon bitti, övermorgon kväll. kanske det kalla vädret formar om isen lite innan det igen blir varmt. mellan +5 och +8 lovat om några dagar. i mitten av februari.
samma strand... (björneborg)
- Details
det är fegt att klaga på vädret, men det är nu bara så att några centimeter smutsig snö, plusgrader och grått på himlen inte lockar min kamera ut på landskapsfotografering. i går och i dag har det i alla fall, trots plusgrader, snöat en del. eftersom jag hade annat ärende till borgå i dag så passade jag på att ta mig ut till emsalö med kamera och stativ. jag tog mig så långt söderut jag kom tills taggtråden som stänger oss vanliga människor ute från militärområdet sade STOP!. till holmens sydspets har man inget ärende alltså. strax norr om taggtråden finns varlaxuddens parkeringsplats. därifrån är det en promenad på några stenkast med lätt sten, till grillplatsen på friluftsområdet med samma namn. det var målet för utflykten.
vid gränsen mellan höst och vinter hittar man de största kontrasterna vid stränderna. havet är ännu inte fruset men snön kan täcka in strändernas stenar och träd. nåja, nu är det smällkallaste februari så allt borde ligga infryst i ett tjockt lager is. men det är ju inte som förr i tiden nuförtiden. +0.8°C i dag.
snömattor täcker strandstenarna och -klipporna (borgå)
det tycktes ha varit någon som hade haft snöbollskrig på stranden. någon från det lokala militärområdet kanske... i en liten vik mellan två klippor låg det att större antal snöbollar och guppade och surfade fram och tillbaka på de små vågorna som sökte sig in mot stranden.
vattendränkta guppande snöbollar (borgå)
trots att det ännu var öppet hav hade vågorna ännu inte lyckats skölja bort den vita filten från strandens största sten. vitt och svart förresten. det tycks bli mest svartvitt för mig nuförtiden. sjukdomen går kanske över så småningom men nu trivs jag bra med den.
snömatta nr 2 (borgå)
kanske isen tar över havet också så småningom. nu gick isgränsen vid emsalöbron, mer eller mindre rakt under den. på östra sidan täcktes emsalöfjärden av ett is- och snötäcke medan svartbäckfjärden på västra sidan var isfri.
utsikt mot sydväst från emsalöbron (borgå)
utsikt mot nordost från emsalöbron (borgå)