- Details
de sista bilderna har printats för morgondagens examination, som avslutning på naturfotografutbildningen jag gått de senaste 2,5 åren. i morgon får man veta resultatet. det är sist och slutligen inte så många som blivit godkända från det tre tidigare årskullarna så man får se hur det går. antingen går det eller så inte. 50% chans liksom...
efter en november och december med virusar, lunginflammationer och annars bara feber så vågade man sig ut en helg för första gången på... länge. nappade med mig johan och anders från afk/biofoto och åkte iväg fredag kväll för att återkomma söndag kväll. man kan konstatera att det var relativt mycket fotoprat i bilen, men det är ju svårt att i dessa tider undgå att en orange kalufs blandar sig in i diskussionen hur man än vill hålla honom utanför.
mitten av januari brukar vara rätt is- och snölös ute vid havsbandet i björneborg, men döm om min förvåning då det var "packis" längs hela stranden runt stugan vid herrainpäivät. och sandstranden täckt av snö. inte alls vad jag hade väntat. lite märkligt, men det tog faktiskt lite tid att svänga om till is- och snöfotografering då man väntade sig nåt helt annat. men hur trevligt var det inte att komma ut och fota efter att bara har luftat kameran några gånger på hela hösten. väldigt skönt.
det hade stormat några dagar tidigare och gnaska bra vågor måste det ha varit eftersom isvallen låg ganska högt upp på land. ett annat bevis på höga vågor var detta:
alien på stenen (björneborg)
hur den där vårtan har kommit till kan man ju fundera på. en "isbit" har väl flugit up på stenen (som är åtm 1,5 meter över havet) och frusit fast och sedan har det runnit vatten lite från och till från den. coola former som blir till med vatten och kallt.
det finns ett litet skogsparti en bit bort längs stranden. jag har ännu inte lyckats ta mig dit vid dimma, men det hör till "to do"-listan. vet inte riktigt vad det är som fascinerar mig med den. men den ska fotas höst, vinter eller vår, då träden inte har löv.
lövfritt ska det vara (björneborg)
naturligtvis tillbringade vi större delen av tiden ute på kallo. men den här gången hittade jag inte klipp- och isformationer som tilltalade mig så jag höll till vid en "äng" av avklippta vasstrån. solen ville dock inte orka så högt denna förmiddag så den fick inte till det motljus jag väntade på. inga fullvuxna isglassar fanns ännu heller i farmen så jag får komma tillbaka vid ett senare tillfälle då de vuxit till sig. när glassarna är så här unga vet man ännu inte heller vilken smak de kommer att ha vid ätbar ålder...
isglassfarmen på kallo (björneborg)