- Details
för några inlägg sedan beklagade jag mig över bristen på berg i den lokala omgivningen. inte blev det ju bättre av att fira julen i vasa. skärgård finns det däremot gott om. men vill man ha så lite land som möjligt i bakgrunden på bilden och inte vill åka båt, då är kanske det närmaste stället södra vallgrund i korsholm. man kör över bror till replot och sedan västerut ett tiotal kilometer så kommer man till södra vallgrund och fortet. bergen lyser ju nog fullständigt med sin frånvaro här också, men senast jag var här för exakt två år sedan på annandag jul (detta skrivs ett par dagar senare), så hittade jag en stenformation som jag inte riktigt fick till då. den skulle jag angripa på nytt.
fina moln vid horisonten och ganska goda vågor som plaskade in mellan stenarna efter stormen som lite lugnat sig på annandagseftermiddagen. ljuset var också av den bättre sorten denna dag. bra förutsättningar i alla fall. till och med torktrasan hade jag med mig. den är något av det viktigaste man kan ha med sig då man ställer kameran på stativet på strandkanten på en halv meters höjd. speciellt då det blåst upp mot 15 sekundmeter ett antal timmar sedan och vinden fortfarande rev i peruken. vattnet skvätter alltså in på kameralinsen stup i kvarten.
"mont fortet" tornar upp sig vid kvarkenkusten (korsholm)
lustigt förresten det här med att glömma bort sig då man fotar. jag satt nerkrupen under och bakom lite stenar en bra stund och plötsligt stod det 4 personer runt mig någon meter ifrån. hej sade jag. och där slutade konversationen. omgivningen försvinner nog lite grann då man sitter och koncentrerar sig på den inkommande vågorna och försöker tajma pekfingret med vågskvalpet så att man fångar det skummande vattnet under rätt sekund(er). tiden går liksom.
alldeles utan snö var österbotten, men kylan kom åtminstone under julhelgen. lite is hoppades jag hitta och just lite var det vad som fanns. jag var ute ett halvt dygn för tidigt. eller rättare sagt borde jag ha åkt ut följande morgon också för att få mer is att jobba med.
nerisade buskar (korsholm)
normalt skulle jag antagligen inte sätta ut följande bild på bloggen. eller normalt skulle jag väl inte ens ta den. den är alldeles för orolig för min smak. men den här gången är det nånting som gör att den tilltalar mig. formerna på något sätt återkommer i de olika delarna eller lagren i bilden. isbeklädda klippa, klippan utan is, vattnet som strömmar över klippan, vattnet längre ut på havet och slutligen molnen. alla har de lite samma mönster och former. inbillar jag mig i varje fall. och det är jag som bestämmer här.
oroligt objekt (korsholm)
- Details
noll snö men en dag med lite sol i alla fall. julstämningen infann sig inte så väldigt mycket. vill ha snö. molnträsk känns lite uttjatat för tillfället så jag tror det blir paus i kamerapromenaderna just där den närmaste tiden. åtminstone tills snön infinner sig.
den enda färgen kom från solnedgångsljus på ett fåtal moln (sibbo)
stjärnfall? nä, flygplansutsläppning i aningen solnedgångsmotljus (sibbo)
- Details
dags att börja sätta ut lite mat åt de övervintrande tipporna. eller det har väl varit dags redan en tid. fröna behövde inte vara länge på matbordet innan de första retauranggästerna dök upp.
på tal om tippor så har man under gastkramande spänning på facebook (åtminstone) kunnat följa med de två storlomarna lahja och rubrik på deras flyttfärd söderut. om jag kommer ihåg rätt är lahja några år gammal och rurik årets unge. de är försedda med gps(?)-sändare och kan alltså följas med under sin flytt. då lahja åkte iväg så flög hon raka spåret ner till svarta havet där hon nu befunnit sig flera veckor. rurik däremot flöt omkring på en sydfinländsk sjövattenyta (kanske flöt under den ibland också) ännu nån vecka efter lahja och man började redan bli orolig att han inte skulle förstå att flytta på sig. de flesta av hans artkompisar hade ju redan stuckit för länge sedan.
rurik tog till slut till vingarna och sökte sig en bra bit söderut en bit in i ukraina, till en (väldigt stor) konstgjord bassäng. där vilade han en tid för att sedan ta sig ytterligare söderut till en annan, lite mindre bassäng. i den senare guppade han inte länge innan han plötsligt en dag seglade in över svarta havet. och där är både han och lahja nu som bäst. ganska många kilometer från varandra men ändå framme vid destinationen. däremot vet man inte säkert om rurik är han, hon eller hen. eller hur rurik helt ensam kunde veta vart hen var på väg och hur hen skulle hitta dit. vem berättade det?
blåmestippan bryr sig inte om att restaurangen borde renoveras (sibbo)