- Details
jag besökte höga kusten i sverige, i biofoto finlands regi, under några dagar i mitten av maj. våren har varit extremt kall och under bilresan upp till vasa, båtfärden över till umeå och bilfärden 180 kilometer söderut ändrade vädret ungefär med en kvarts mellanrum mellan sol, simma, hagelskurar, snöoväder och allt annat man kan tänka sig. väl framme vid målet, lappudden, kunde man också märka att våren var mycket sen.
en eftermiddags-/kvällsutfärd under resan riktade sig till skuleskogens nationalpark och slåttdalsberget. skuleskogen blev nationalpark 1984 och har utvidgats en gång efter det. skogen ligger c 140kilometer söder om umeå. i närheten finns också skuleberget, där det finns spår av kustlinjen från istiden, idag 286 meter övere havet. högst i världen.
men tillbaka till skuleskogen. skogen avverkades till stor del under andra halvan av 1800-talet men på många ställen ger den intryck av att vara riktig urskog. om man startar sin vandring upp mot slåttdalsberget vid entre syd, 70 möh, går man först igenom en hög granskog för att sedan komma upp till stora klapperstensfält och så småningom till glesnande tallskog, med kortvuxna knotiga tallar.
klapperstensfältena har under åren bildats i olika lager eller terasser. mer om orsakerna och geologin här.
geometrins grunder (skuleskogen)
då man kommer upp på slåttdalsberget, c 280 möh, har man verkligt fin utsikt åt alla håll, 360 grader. bredvid slåttdalsberget finns en skreva och en dal och på "bergväggen" på andra sidabn har man en liten enhetlig bit skog, som man ser från en kanske lite ovanlig vinkel.
granskog nedan om slottdalsskrevan (skuleskogen)
denna kväll hade vi matpaus uppe på berget och under tiden svepte lite kvällsdimma in över oss. och som bekant är dimma landskapsfotografens bästa vän, så det blev till nöta lite på avtryckaren för att fånga formerna som kom fram. eller kanske dem som doldes.
svävande skog (skuleskogen)