Details

Published: 29 August 2015

• sverige
• sarek
• padjelanta
• stora sjöfallet
• akka
• akkajaure
• alkavare

 

varning för lång text… och jag ber på förhand om ursäkt för skrivfelen i de samiska namnen på berg, sjöar och jokkar samt andra skriv-, stav-, sak- och minnesfel. korrigera mig gärna!

6 panorama-bilder finns i större versioner på web-sidan under "portfolio - colour - sarek panoramas"

 

så var det då dags. lördagen den 15.8.2015 åkte 12 vandrare iväg i två bilar från olika delar av södra finland, mot ritsem, strax norr om sarek nationalpark i svenska lappland. planeringen, inkluderande införskaffande av ryggsäck, kläder och diverse annan utrustning (mer eller mindre allt…) samt torkad mat eller färsk mat för torkning, hade pågått en längre tid och en lätt panik var det nog dagarna före avfärd. åtminstone för en förstagångsvandrare som jag. dagsvandringar hade jag gjort tidigare, men inga längre vandringar där man bär med sig mat och husrum på ryggen. men nån gång skall vara den första. 22,5 kilo vägde ryggsäcken i detta skede. inkluderande kamerautrustning.

 

sista bunkringen av mat och annat smått och gott gjordes i karleby. övernattning i tält utanför haparanda. tält- och matlagen bestod av 1-2 gubbar och 1 dam per tält. vårt matlag bestod förutom av mig själv också av heidi och roger (båda halvfärdiga vildmarksguider). vi anlände sent till tältplatsen och steg upp tidigt. första frukosten ute. packa ihop fort och vidare mot ritsem. vi hade en tidtabell att följa and a mission to complete! 

 

i ritsem väntade nämligen en helikopter som skulle ta oss ut till padjelanta nationalpark och närmare bestämt stáloluokta (578 möh). där skulle vandringen börja. 6 personer per tur rymdes i helikoptern och det skulle bli min första helikopterflygning. före det var vår tur skulle dock det sista packas i ryggsäckarna. jag hade liksom förträngt att tält, trangia och 3 gasflaskor också skulle delas mellan matlagets deltagare. när allt var packat vägde ryggan 27 kilo + kameraväskans 2,7 kilo. shit, nu blev det panik. diverse grejer åkte ur säcken. termos, välkomstdrink mm. cirka 26 kilo + kamerastuffet kvar. för mycket, men så fick det bli.

 

helikoptern körde oss i två omgångar (á 30 min flygning) till expeditionens startplats och det bar av till fots i strålande sol kl 16.30.

 

en del av gruppen fick nog en liten chock av första timmens vandring. det gick liksom uppåt. och neråt. men mest uppåt. en del av deltagarna hade gått en del av vildmarksguidesutbildningen vid axxell medan andra var helt nybörjare i grenen. vår ledare var däremot i området för 28. gången. 

 

i väg från stáloluokta (padjelanta nationalpark)

 

första (halva) dagens vandring, mestadels på stig, men också delvis i ganska torr terräng utan stig, tog slut i närheten av stallojågås (c 750 möh). som den nybörjare man är hängde man inte ännu riktigt med i svängarna med tält- och trangia-uppsättning mm. men det tog inte många dagar att komma in i den ruljansen. första eftermiddagens och kvällens sträcka hade vandrats i sol och väderleksrapporten hade pratat om fortsatt bra väder. inte mycket man kunde göra åt det i alla fall. det skulle bli vad det skulle bli, bara att vänta och se.

 

smörbollar vid kanten av en kalkrik bäck (padjelanta nationalpark)

 

dag två inleddes med en liten fotovandring runt lägret. sedan frukost och iväg. expeditionen skulle varje dag ledas ev ett av matlagen och dag två leddes av oss. planen var att gå upp mot toppen av unna liemak (984 möh) längs en bäck. sedan skulle vi sikta mot sjön álájávrre och gå på dess sydsida så långt vi orkade denna dag.

 

 

på väg uppåt (padjelanta nationalpark)

 

efter flera timmars vandring i sol, lunch i sol och lite mer vandring i sol (t.ex. upp för ett rätt brant snötäcke) visade det sig att vi hade följt fel bäck och gick upp mot stuor liemak (1085 möh) i stället för unna liemak. då var vi uppe på dryga 1000 meters höjd. riktningen fick ändras och vi styrde mot liemakjávrre. vi fick dock rätt fort stanna för dagen och tältade på en platå ovanför de små sjöarna väster om liemakjávrre. från tältplatsen kunde vi i fjärran se “ingången” till sarek, mellan álggavárre och sarvestjåhkkå. väääldigt fin utsikt!

 

ruljansen som vanligt med tältuppsättning och matlagning och lite kvällsfotografering. tidig läggdags för nästa morgon skulle vi upp igen kl 4.30 för en fotopromenad.

 

tältplatsen med en skymt av árasluokta i bakgrunden (padjelanta nationalpark)

 

dag  tre och fotopromenaden började strax innan solen gick upp någonstans bakom álátjåhkkå. jag gick upp mot liemakvárre och hittade där två renar som låg och solbadade denna tidiga morgonen. några vildrenar finns inte i området så dessa två kommer så småningom att samlas ihop av renskötarna under hösten. 

 

renar förstår sig på utsikt! (padjelanta nationalpark)

 

också en labb lapade sol uppe på kullen. fåglar såg man förresten inte så mycket av mer, mest mås, labb, ripa och ljungpipare, lite beroende på område. enstaka lommar sågs också och en och annan rovfågel.

 

labb with a view (padjelanta nationalpark)

 

dagens mål var sjön álggájávrre, strax över gränsen från padjelanta in i sarek. tanken var att där ha en paus- eller topptursdag. nu blev det att gå lite neråt så det var relativt rätt lätt vandring. i strålande sol. vi fick gå över snöfält, av snösmältningen våt och mjuk mossa/gräs/lera, stenar mm. mycket varierande. 

 

vi gick söder om liemakjávrre, där islossningen hade skett en vecka tidigare. fortfarande flöt det omkring "isberg" på den lilla sjön. vårt första vad hade vi när vi skulle över bäcken mellan liemakjávrre och rissajávrre. vattenmängden som forsade i bäcken var inte så stor så det var inga större problem för någon att ta sig över eller genom den. jag kom att göra alla vad med vandringsskor. med byxbenen nere över skon gjorde det inte något att man ställvis hade hela skon under vatten, blöt blev man ändå inte. nån gång kunde det komma lite vatten i skon men i värmen var det bara skönt och skorna torkade snabbt. före ett vad senare i veckan satte jag på mig vandringsdamaskerna, vilket gjorde att jag var så gått som helt torrskodd efter vadet.

 

vandringen fortsatte norr om rissajávrre och under renstängslet som håller de olika samebyarnas renar inom rätt område. vidare norr om lulep rissajávrre och ner längs rissajåhkkå. vid rissajåhkkå, strax efterr lulep rissajávrre finns en fin fors med ett högt vattenfall som man gärna kan studera både uppifrån och nerifrån. gratis dusch på nedre sidan ifall man sysslar med kallduschar... inte jag...

 

vi hade nu ett par kilometer kvar till tältplatsen på sjön álggajávvres (914 möh) nordvästra strand. vi gick längs nuortap rissávárres östsluttning tills vi kom till älven som rinner från álggajávrre. den skulle vi över med någon av båtarna som jokkmokks församling har ställt vandrarna till förfogande. en bit uppe ovanför sjön på álggavárres västsluttning finns också ett litet kapell och utedass,  också byggda av jokkmokks församling.

 

idéen är liksom att det alltid skall finnas en båt på vardera stranden. nå, nu var det så att båda båtarna fanns på den sida av älven som vi inte befann oss på. hur göra? först försökte vi med teckenspråk få vandrarna vid ett tält på andra sidan att förstå att de skulle ro över med den ena båten. eftersom detta inte lyckades fick henrik, vandringens dragare, vada över älven och ro över båten. som den vana vadare han är gick det utan större problem att ta sig över, trots att vattnet var rätt djupt på sina ställen.

 

dagen hade igen varit varm, för att inte säga het, så det blev att slänga av sig kläderna och ta sig en simtur i álggajávrre genast vi anlände till tältplatsen. eller simtur och simtur, smältvattnet i sjön var ju inte direkt varmt, så ett snabbt dopp är väl mer korrekt ordval. några gånger doppade jag mig under resan och gav mig sedan namnet "frasse, mannen som badar snabbare än sin egen skugga".

 

panorama, álggajavre och vy mot öster/nordost (sarek nationalpark)

 

detta tältställe visade sig förresten ha den största myggtätheten per kubikcentimeter som jag varit med om. nästan åtminstone. ujujuj.

 

"myggberget" (sarek nationalpark)

 

dag fyra startade med väckning 3.30. planen var att med heidi och magnus hitta soluppgången mellan álggavárre (1691 möh) och lánjektjåhkkå (1940 möh). lite efter fyra traskade vi iväg uppåt, först mot kapellet och sedan vidare mot den första kammen efter vilken vi skulle se solen. fast där fanns en annan kam. och efter det en till. och överraskande nog kom det ännu minst 17 till vartefter man segade sig uppåt. allt gick alltså inte enligt planerna, så den soluppgång vi hade tänkt se fick vi inte. däremot gjorde vi en god grötfrukost på cirka 1400 meters höjd på álggavárres nordvästra sluttning. vi hade tänkt gå runt berget för frukost vid sjön skáltaftjåkkå (som visade sig vara frusen), men sluttningen med ett stort snöfält var så pass brant att vi lite fick svänga om och ta oss upp rakt mot toppen i stället.

 

och det var definitivt värt att komma upp. från toppen kunde man i sydväst se hela föregående dags vandringssträcka. och mot öster såg man en stor del nästa dags vandringsterräng. suveränt!!! och hur fint som helst!

panorama där man kan se hela vandringen dag 3. tagen från toppen av álggavárre (padjelanta nationalpark)

 

 

panorama, vy österut från álggavárre: hárrabakte till vänster och åtminstone áhkatjåhå till höger (sarek nationalpark)

 

på vandringen ned tog vi oss mot nordväst och bäcken som rann västerut frän álggavárre och rann ihop med gáinájjågåsj, en fors med glaciärvatten från lanjekjiengna. gáinájjågåsj hade gröpt ur marken och bildade en ställvis upp emot 20 meter djup fåra (min uppskattning). att följa med vatten i en fors är för övrigt lika trollbindande som att stirra på öppen eld.

 

vattenfall nedanför álggavárre (sarek nationalpark)

 

när vi kom ned till tältplatsen blev det igen att försöka vinna över sin egen skugga… och den kvällen blev myggtätheten så hög att vi flydde in i tältet för att äta middag.

 

under dag fem skulle vi hinna en bra bit in i sarek längs álggajåhkå och gálmmejåhkå med álggavágge på vår vänstra sida. vi vandrade på norra sidan om jokkarna och till en början i gaska kvistigt videsnår. och där det är vide är det ofta vått, så man fick klafsa omkring i rätt våt och mjuk mark en bra stund. egentligen långt över halva dagen. 

 

videsnår (sarek nationalpark)

 

under dagen såg vi resans enda älg. djur såg vi egentligen inte så mycket av under vandringen. det hade varit en riklig lämmelsommar men det enda spåret av dem var enorma mängder avföring som fanns precis överallt, högt uppe som lågt nere. sammanlagt såg vi skymten av 4-5 lämlar. dagen var igen lika solig och het som de tidigare dagarna och nu hade den första vandraren i vårt sällskap antagligen känning av det som flera andra också skulle få. vi gav åkomman namnet “lämmelfeber”. någonting sånt finns ju inte men vår teori var att vattnet vi drack som sådant ur alla bäckar vi hittade, nog var kontaminerat av lämmelavföringen. symtomen var feberliknande frossa, illamående, lös mage, huvudvärk mm. en del hade en lindrigare version av åkomman medan andra hade den i ett par dagar. största problemet av lämmelfebern var att man inte orkade vandra i samma takt som de andra och man såg ju genast hur kämpigt det var att hänga med för den som inte mådde bra. själv hade jag lite känningar av åkomman men klarade mig ganska lätt undan under en eftermiddag/kväll och följande förmiddag.

 

den fina tältplatsen efter vandringen dag fem var i en smal dal, cirka 850 möh, lite före glaciärjokken áhkájåhkå som rinner ner österifrån från glaciären áhkájiegna. upp med tält och mat i magen och sedan en liten fotosession. det var inga lätta ljusförhållanden för fotografering då dalen befann sig i skugga och östtopparna runt omkring badade i sol med en klar ljus himmel ovanför. 

 

igen kröp vi tidigt in i sovsäckarna, för igen skulle värt tältlag upp för en tidig fotosession. hade vi kommit för att sova sent eller fota? nåja, klockan ringde 4.30. heidi var först ut ur tältet och hann knappt ut innan hon svängde om och viskade “frasse, här är en massa renar!”. och visst, vi var omringade av fler hundra renar som spatserade omkring och åt frukost. det blev alltså en rensession denna morgon. roligt, trots att det inte var vilda djur.

 

renar med sarektjåhkå (möjligen) i bakgrunden (sarek nationalpark)

 

vandringen dag sex startade strax efter 8 och rätt snabbt var vi framme vitt vattendelaren. vi hade alltså kommit till den “ås” där vattnet rinner ner åt olika håll, dvs áhkájåhkås vatten rinner både ner mot sydväst och álggajávrre, såväl som mot nordost och skárjá. vi fick vandra mestadels neråt under förmiddagen. igen fick vi ta oss igenom ett renstängsel i närheten av renvaktarstugan vid guohperjåhkå. denna gång genom en för ändamålet gjord grind. guohperjåhkå måste vi också vada över och det var väl ett av de två största vaden vi hade. en av oss halkade och föll i vattnet och tappade vandringsstaven i forsen. som tur var skadade han sig inte utan fick bara ett svalkande dopp. har jag förresten nämnt att också denna dag var solig och het? antagligen inte. men det var den. staven flöt också bara ett tiotal meter nedströms och fastnade sedan i några stenar. den kunde alltså hämtas och ingen större skada skedd av det lilla missödet.

 

lunchutsikt, guohperskájdde och lánjektjåhkås toppar (möjligen) i bakgrunden (sarek nationalpark)

 

vid skárjá beundrade vi det fina vattenfallet och forsen som leder ner till ráhpajåhkå.

skárjá, smájllájåhkå och jållok (sarek nationalpark)

 

redan innan skárjá hade man fin utsikt över ráhpajåhkås “delta” och man kunde se början på rapadalen. den “klassiska” rapadalen fanns väl på de flesta deltagares önskelista, men den fick bli till nästa gång. vandringen torde vara betydligt svårare där än längs vårt ruttval och för att vårt stora sällskap skulle hinna ut ur sarek i tid fick vi ta en annan väg. men man ska ju ha nåt att se fram emot, så det var bra att lämna någonting osett också. och knappast räcker ju 2 gånger för att se allt sevärt. och så finns det ju fyra årstider också…

 

 

panorama, vy mot sydväst from sluttningen av tjågnårisoalgge (sarek nationalpark)

 

 

nåväl. i stället för att vandra mot sydost och rapadalen svängde vi alltså näsorna norrut och stapplade iväg längs smájllajåhkås västra strand. målet var att komma över glaciärbäcken boajsájågås innan vi satte upp tälten. eftersom vi kunde vandra på en stig hela vägen var det inget större problem och vadet gick också utan missöden.

 

vattnet från snösmältningen hade bildat små bäckfåror som i sin tur bildade små öar på smájllajåhkås strand. alltså intog tältlagen varsin ö, på cirka 850 möh, där vi byggde våra bon för natten. trevligt ställe för ett bo. smájllajåhkå är alltså en glaciärälv vilket betyder att vattnet innehåller en hel del lera som spolas ner från berget. leran hade också bildat små öar och ett delta i älven. det började vara dags för tvätt igen så det blev till att vada ut i leran för ettdopp. men det visade sig att det var sandbotten och cirka en halv meter djupt en bit ut i älven, så det gick alldeles utmärkt att ta sig en snabbtvätt. vågar nästan gå så långt att på stå att det var skönt. men det erkänner jag inte öppet.

 

 

tältplatsen, mihkajåhkå/jållok till vänster (sarek nationalpark)

 

denna kväll hade vi också halvvägsfest där där dragare henrik bjöd på marängsviss (något som en av deltagarna, helt ovetandes om kvällens planer, hade drömt högt om tidigare under dagen) med fazermint och fazers geisha-konfekt som tilltugg. dagens sockerdos överskreds väl en liten (!?) aning, men gott var det. vissa fick nog en överdos socker verkade det som… då henrik också hade bytt bort sitt myggmedel mot en påse gott och blandat (som vi slukade) tidigare under dagen så hade veckans godisranson inmundigats på nolltid på en dag.

 

dag sju och tidig uppstigning för en fotosession. igen var vi bara två som orkade upp. morgonen bjöd på fin soluppgång och en labbunge som skrek efter mat. tyvärr hade jag bara lite geisha att bjuda på och den ville jag ha själv.

 

renhorn hittade man lite överallt, gavelberget i bakgrunden (sarek nationalpark)

 

vandringen denna dag var igen relativt lätt då det fanns stigar att följa mest hela vägen. igen kom vi fram till en vattendelare i höjd med sjön ruohtesvárásj. innan den hade vi gått över smájllájåhkå, igen utan problem. låset till renvaktarstugan i samma område var söndersågat så vi tog oss också en titt in i den. tältplatsen för kvällen blev sluttningen nedanför och mellan niják och kantberget, på cirka 900 möh. 

 

 

dag åtta skulle bli vilo- och/eller topptursdag. vårt tältlag hade beslutat sig för att vandra upp på gisuris “förtoppar” på cirka 1230 möh. sagt och gjort. frukostgröten skulle ätas uppe på toppen. en i tältlaget kände sig dock såpass dålig av “lämmelfeber” denhär morgonen så det blev att vända om. två av oss fortsatte dock uppåt. vi misstänkte att det inte fanns så mycket vatten uppe på toppen så vi grävde fram en hög ren snö ur ett snöfält, satte det i en plastpåse och bar den uppåt. hungern tog dock över så vi kokade gröt och kaffe/te på cirka 1000 meter och hade an fantastiskt fin utsikt mot niják åt ena hållet och áhkká-topparna åt andra hållet. och eftersom jag inte ännu nämnt det: utsikten är fenomenal oberoende av var man befinner sig i padjelanta/sarek/stora sjöfallet. inte ett steg behövde man ta under hela vandringen utan att kunna beundra vyerna som öppnade sig åt ett eller flera håll.

 

grötkokning på g (sarek nationalpark)

 

 mobilpanorama, från vänster: gisuris, áhkká-topparna, niják (framför solen), kantberget, gavelberget, gávabákte osv. (sarek nationalpark)

 

efter “toppturen” kände jag mig ganska trött och tillbringade mer eller mindre hela eftermiddagen och kvällen på liggunderlaget utanför tältet. trots strålande sol, långa vandringsbyxor och fleecetröja låg jag och frös. klart fall av “lämmelfeber”! middagen smakade inte (smaken var nog ok i sig) och inte heller gröten följande morgon. 

 

dag nio och vi skulle lämna sarek för stora sjöfallets nationalpark. vi satte riktning mot áhkkás många toppar längs nijákjågasjs nordöstra sida. ett litet vad på morgonen följdes av turens största vad vid suottasjjåhkå kring lunchtid. alla kom relativt lätt över trots att de som bytte till vadarskor (mestadels crocs-liknande tofflor) fick lite kalla tår under det relativt långa vadet. resans alla vad var avklarade och om man hade oroat sig för dem så var det nog helt i onödan under denna tur. men det kan ju se helt annorlunda ut nästa gång förstås.

 

boet byggde vi denna dag strax norr om rákkasjåhkå, cirka 760 möh, en bit före och ovanför sjön sjnjuvtjudisjavrasj. här fanns det minsann knott. jag tänker bespara läsaren chocken av att se en bild av hur mina fötter såg ut efter att jag suttit barfota en stund den eftermiddagen. fortfarande nu en knapp vecka efteråt blir jag fortfarande nästan rädd då jag ser såren från ett hundratal knottbett på en fortfarande aningen uppsvälld vänsterfot. högerfoten är lite bättre.

 

på kvällen blev det sedan att krypa in i sin gore tex-jacka för att alls våga sig ut och fota. inte för att det regnade men pga de förbaskade knotten. denna kväll var vädermässigt den bästa fotokvällen på hela vandringen, för äntligen hade vi fått åtminstone några moln på himlen. alltså jo, vi hade inte en enda vandringsdag med moln på 10 dagar. inte en endaste. gör om det den som kan!

 

áhkkás toppar, västertopparna närmast (stora sjöfallets nationalpark)

 

 

niják i bakgrunden, rákkasjåhkå i förgrunden (stora sjöfallets nationalpark, sarek nationalpark) 

 

 

dag tio och den sista vandringsdagen mot båtbryggan i närheten av akkastugorna vid sjön akkajaure. vi vandrade i rask takt och kom så småningom ut på padjelanta-leden som ju var rena rama landsvägen! nu väntade alla redan på bastu och avslutningsmiddag vid stora sjöfallet. båtturen på eftermiddagen gick över en spegelblank akkajaure. fantastiskt fin utsikt igen åt alla håll. det är bara någonting speciellt med berg. kanske för att man kommer från platta österbotten i finland…

 

efter (en till en början kall) bastu och vissa middagsproblem som t.ex. söndrigt våffeljärn, campade vi vid stora sjöfallet för att följande morgon starta och köra de mellan 900 och 1400 kilometer som del olika deltagarna hade hem till den egna sängen. längs vägen hittade vi tex. i haparanda en haglöfs-outlet som naturligtvis måste besökas… samt ett stort antal pausställen av varierande kvalitet. hem torde alla ha kommit, en del sent andra mycket sent.

 

dags för en liten sammanfattning då. vandringen var en folkhögskolekurs anordnad av axxell under rubriken naturfotografisk vandring i sarek. vandring var det definitivt, men fotograferingsbiten fick inte så mycket tid som åtminstone jag hade önskat. nånting att åtminstone i mitt tycke fundera på om vandringen ordnas på nytt någon gång. 

 

som kamerautrustning hade jag min olympus pen e-p5 med m.zuiko 40-150/2.8 pro, m.zuiko 9-18/4.0-5.6 (hann inte få tag på det nya m.zuiko 7-14/2.8 pro innan resan), två akkun/batterier + extra usb-laddare och usb-akku/batteri, ett lätt resestativ och några nd-filter (ville inte ta med min tunga canon-utrustning och sparade upp emot 2 kilo på detta sätt). batterierna tog slut mot slutet av resan men den “goda fén” elias lät mig använda en del av hans usb-batteri för att ladda mitt batteri för en extra kvälls fotografering. tack elias, jag är skyldig dig den där ölen ännu!

 

som helhet var det en fantastiskt fin upplevelse. som “vandringsnybörjare” skulle jag inte ha vågat mig på någonting liknande utan andra erfarna deltagare. men som det nu var ordnat kunde man nog känna sig säker hela tiden. och med det vädret så…

  

tack till hela gänget som gjorde resan till nåt man aldrig glömmer. åtminstone inte förrän man börjar glömma allt annat också… gruppen funkade bra hela vägen, det var inget gnäll och de som behövde hjälp fick det i någon form av vem som helst som kunde hjälpa. själv led jag bara av lite “lämmelfeber”, ett svullet knä efter att jag rasat genom ett snötäcke en dag samt en blåsa på höger lilltå. ja, lite domnade stortår också. helt suverän resa!

 

 

jag, vandringsstaven och áhkká (stora sjöfallets nationalpark)