för några inlägg sedan beklagade jag mig över bristen på berg i den lokala omgivningen. inte blev det ju bättre av att fira julen i vasa. skärgård finns det däremot gott om. men vill man ha så lite land som möjligt i bakgrunden på bilden och inte vill åka båt, då är kanske det närmaste stället södra vallgrund i korsholm. man kör över bror till replot och sedan västerut ett tiotal kilometer så kommer man till södra vallgrund och fortet. bergen lyser ju nog fullständigt med sin frånvaro här också, men senast jag var här för exakt två år sedan på annandag jul (detta skrivs ett par dagar senare), så hittade jag en stenformation som jag inte riktigt fick till då. den skulle jag angripa på nytt. 

fina moln vid horisonten och ganska goda vågor som plaskade in mellan stenarna efter stormen som lite lugnat sig på annandagseftermiddagen. ljuset var också av den bättre sorten denna dag. bra förutsättningar i alla fall. till och med torktrasan hade jag med mig. den är något av det viktigaste man kan ha med sig då man ställer kameran på stativet på strandkanten på en halv meters höjd. speciellt då det blåst upp mot 15 sekundmeter ett antal timmar sedan och vinden fortfarande rev i peruken. vattnet skvätter alltså in på kameralinsen stup i kvarten.

"mont fortet" tornar upp sig vid kvarkenkusten (korsholm)

lustigt förresten det här med att glömma bort sig då man fotar. jag satt nerkrupen under och bakom lite stenar en bra stund och plötsligt stod det 4 personer runt mig någon meter ifrån. hej sade jag. och där slutade konversationen. omgivningen försvinner nog lite grann då man sitter och koncentrerar sig på den inkommande vågorna och försöker tajma pekfingret med vågskvalpet så att man fångar det skummande vattnet under rätt sekund(er). tiden går liksom.

alldeles utan snö var österbotten, men kylan kom åtminstone under julhelgen. lite is hoppades jag hitta och just lite var det vad som fanns. jag var ute ett halvt dygn för tidigt. eller rättare sagt borde jag ha åkt ut följande morgon också för att få mer is att jobba med.

nerisade buskar (korsholm)

normalt skulle jag antagligen inte sätta ut följande bild på bloggen. eller normalt skulle jag väl inte ens ta den. den är alldeles för orolig för min smak. men den här gången är det nånting som gör att den tilltalar mig. formerna på något sätt återkommer i de olika delarna eller lagren i bilden. isbeklädda klippa, klippan utan is, vattnet som strömmar över klippan, vattnet längre ut på havet och slutligen molnen. alla har de lite samma mönster och former. inbillar jag mig i varje fall. och det är jag som bestämmer här. 

oroligt objekt (korsholm)