lärdom nummer 1. fota genast det du ser (och gör det rätt) för i morgon finns det inte kvar. 

iskanten vid stranden hade formats av havet och vågorna till de mest otroliga skulpturer och konstverk. på dagen var det såpass stark sol att jag inte riktigt lyckades med det jag ville åstadkomma så jag beslöt mig göra om det på kvällen. vilket jag också gjorde. men slarvig som jag var ställde jag in bländaren fel och också skärpan på fel ställe, så jag inte fick allt skarpt som skulle bli skarpt. skäms på mig. nå ingen större skada skedd. isen skulle inte försvinna till följande dag. däremot började det blåsa och nu gick det inte alls att fota å samma ställe. och skulpturen ser antagligen helt annorlunda ut när vågorna har lagt sig igen. får väl se. så här blev det i alla fall i starkt solljus.

iskonst

lärdom nummer 2. fel kan bli rätt.

kulleden till mitt stativ har gett upp kampen mot friktionskrafterna. men det är inte själva kulan som är problemet. den beter sig som om gängorna, i delen man skruvar fast i stativet, har gett sig. men min teori är ändå att felet sitter inne i konstruktionen, eftersom man kan skruva bort kulleden. oberoende vad felet är så är det lite problematiskt med att få kameran att hållas stilla. därför blev inte gårdagen eller dagens bilder helt skarpa. och då får man försöka sig på nåt nytt. det är väl som jag har hört och sett från flera håll nu redan. dee dyraste stativen är de billiga du köper tills du har förstånd att köpa ett bra sådant.

den här gången hade jag planerat att fota vågor, som den här dagen såg ut att rulla in i slow motion i det kalla och stela vattnet, som skulle ha blivit till is i lite lugnare väder. jag ville ha en och bara en (icke brytande) våg i bilden. det misslyckades jag fullständigt med, trots ett femtiotal försök. men resultatet blev jag ändå mer än nöjd med.

vågkonst