eller närmare bestämt frånvaro av vinter mitt i vintern. i några månader hade jag sett fram emot att få åka ut en helg till finlands sydligaste året runt bebodda holme, utö, mitt i smällkalla isiga och blåsiga vintern. när vi lade ut med m/s eivor på fredag kväll den 5 februari, från pärnäs på nagu, var det ännu minusgrader, men väl framme på utö låg temperaturen över nollstrecket. så fortsatte det också hela helgen. det verkar som om vintern var väldigt kort i år (men effektiv då den var närvarande). tråkigt.

 

utö var däremot inte tråkigt. fyr, ett litet samhälle, natur, klippor (!), samt vår värdinna och guide hanna kovanen, som vet allt om utös historia, gjorde helgen hur intressant som helst. hanna är en av ett trettiotal personer som bor på utö året runt. 

 

ankomst till utö på fredag kväll, efter knappa 4,5 timmars förbindelsebåtfärd. upp före solupgång på lördag. en smal strimma sol var det vid horisonten och det gjorde att den grå himlen och det grå havet färgades orange och rosa. 

 

morgonfärg (utö)
 

 

 

 utö är inte stort (0,81m2) och vart man än går ser man nog skymten av fyren och radartornet. den ursprunliga fyren sprängdes under 1808-09 års krig och den nuvarande fyren byggdes upp 5 år senare.

 

fyrtornet är c 40 meter högt (utö)

 

under middagen som ordnades av hanna kovanen på lördag, fick vi höra om fartyget park victory som förliste utanför utö, juldagsmorgonen 1947. alla utöbor var med om att på alla möjliga sätt försöka rädda besättningen på 48 man. 38 av dem klarade sig men 10 omkom. bland andra kaptenen överlevde och i många år fick utöborna en julgåva (kaffe, socker mm som var värdefullt i finland under efterkrigstiden) från andra sidan atlanten som tack för all hjälp besättningen fått efter förlisningen. hanna själv försökte långt senare söka upp kaptenen i usa och lyckades så småningom hitta hans släktingar. det var en gripande historia vi fick lyssna till.

 

 

 

också efter att estonia gick under flögs människor in till utö, där också helikoptrarna tankades så länge det fanns bränsle att tillgå. utö och utöborna har nog fått vara med om en hel del genom åren, vilket man ju kan förstå med tanke på var holmen är belägen. också vi fick lite ta del av vädrets makter då både lördag eftermiddag och söndagen bjöd på dålig sikt i regn, tjock dimma och hård vind.

 

ser lugnare ut än det är (utö)

 

 

klippor och vågor slutar ju inte att fascinera mig, så det blev igen att tillbringa många timmar antingen högre upp eller längre ner på strandklipporna. och efter så gott som varje våg fick man putsa bort salt- eller sötvattendroppar från linsen...

 

kesnäsudden österut (utö)

 

 

stora delar av utö har länge varit stängt för allmänheten i och med militärens närvaro på ön. fortfarande finns ett par avstängda områden även om ingen militär längre finns på plats stationärt. och spår efter militären ser man nog lite överallt.

 

antaglligen inte militärområde... (utö)

 

 

fågelbongare vallfärdar till utö vår och höst och man skall vara ute i god tid om man skall hinna boka boende under de årstiderna. nå, fågelbongaråkomman har jag inte ännu åtminstone, så jag kommer gärna på besök på nytt en grå vinterhelg. fast gärna får den vara vit också.

 

 

tidig morgon vid fyren (utö)