det är en tid sedan jag åkte till varlaxudden senast. före soluppgången styrde jag ditåt och det digitala kvicksilvret visade på -23 grader. när jag kom ut fanns redan två fotografer (varav en bekant) redan på plats. strandklipporna och -stenarna var isbelagda men havet var ännu isfritt. och tack vare det något kyliga vädret så svävade en tjock "sjörök" omkring i den lätta vinden. vackert. iklädd filtstövlar, jag vet inte hur många par byxor och lika många jackor (och lite till) som senast lufsade man omkring på hala stenar och klippor igen. men nu är det bevisat. man kan ha för mycket kläder på sig i -23 också.

klädseln var inget problem alltså men fukten och kylan gjorde att objektivfiltrena blev istäckta rätt fort. och telefonen gav upp i ett tidigt skede.

den här tallen har fastnat på foto tidigare också men såg inte riktigt lika kall ut då.

solen tvekar angående uppgång eller inte (borgå)

antagligen tar det inte länge innan havet blir till is här. jag vet i och för sig inte hur mycket is det brukar vara sydost om emsalö. kanske tar jag en ny tur dit i helgen. inte lika kallt lovat då men temperaturen skall väl gå ner till under -25 de två följande nätterna så månne inte havet blir hårt.

 uppfluten och stelfrusen manet? (borgå)

sjörök uppstår då lufttemperaturen är betydligt kallare än vattnets temperatur. det bildas en "oregelbunden" dimma som svävar upp till drygt 10 meter ovanför vattenytan. lägg till de mjuka isbeklädda strandstenarna så blir det nästan ett drömlandskap. det är faktiskt ett halo som syns ovanför sjöröken på bilden nedanför. fenomenet har synts rätt ofta nu då det varit kallt.

vispgräddsstenar (borgå)