jag filtstövlade ut i skogen mitt på dagen idag för att fånga en bild jag haft på näthinnan några dagar. då jag kom till platsen kunde jag dock konstatera att solen inte var riktigt så högt som jag hade tänkt och det hela inte blev som jag planerat. nå, jag satt på huk med kameran på ett lågt stativ och försökte mig på en skogsbild ändå. bortkastad tid. misslyckat. när jag ställde mig upp kom en dam plötsligt promenerande in i bild. hon frågade om jag är ut och fotar (hon stod en bit ifrån). japp. fotar du fåglar. nä, landskap. aha, där är strömstarar vid bäcken där en bit bort. på riktigt? jo, där är de och dyker. nice, tack för tipset jag ska gå och kika. 

och jag gick genom den kuperade skogen den dryga halva kilometern till bäcken. kom fram drypande i svett. igen för mycket kläder. men det var faktiskt 10-15 grader kallt.

jag behövde bara stå ett par minuter så kom strömstararna. de hade tydligen blivit temporärt bortskrämd av en hund (icke kopplad) med husse (inte helar kopplad) som nyss gick förbi. med de kom alltså rätt snabbt tillbaka. det är första gången jag träffat på strömstare vid den lokala lilla bäcken. helt otroligt vad man kan bli ivrig att fota fåglar fast det inte är det man normalt sysslar med. nu var det ju inte det lättaste. bäcken rinner genom en liten dal omgiven av tät skog på båda sidorna. solen sken visserligen men inte hjälpte det mycket. och strömstaren är en kvick liten sak. den satt stilla bara någon bråkdel av en sekund, för den simmade och dök mer eller mindre konstant efter larver och andra småkryp. och nog verkade den hitta godbitar åt sig i det antagligen mer än iskalla vattnet. 

det verkade finnas gott om mat i bäcken (sibbo)

tidigare i helgen samlades fotokursen i kimito och där diskuterades än en gång det här med tur. många icke-fotografer kan kommentera att en viss fotograf har en väldig tur som ofta får såna fina bilder från speciella tillfällen och händelser. till det har nån sagt att ju mer han fotar desto mer tur har han. och så är det ju. är man ofta ute så träffar man på olika djur eller ljusförhållanden eller nåt annat intressant. utan fotografering, ingen tur.

relativt nyfiken, åtminstone inte rädd (sibbo)

när jag satt där på huk med kameran riktad en bit bort i bäcken plaskade det plötsligt till bredvid mig. först såg jag inget, med genom ett hål i grenverket bredvid mig skymtade jag sedan en strömstare som satt på en liten sten i vattnet, högst 2 meter ifrån mig. och själv förstod den antagligen inte att jag satt där bredvid den. nu fick jag första gången på riktigt användning av firmware-uppdateringen som kom till olympus om-d e-m1:an för en tid sedan. man kan nämligen numera fota totalt ljudlöst. när man trycker ner avtryckaren hörs ingenting, men i den elektroniska sökaren ser man bilderna som fladdrar förbi (då man har på serietagning, c 10 bilder i sekunden). micro four thirds-systemkameorna är inte speciellt bra på högt iso (som jag sååå skulle ha behövt idag) men det att den är totalt ljudlös var definitivt nånting som jag hade nytta av. där fick jag sitta bredvid strömstaren några minuter och bara kika då den tvättade sig. och fota hur mycket som helst. hur roligt som helst.

på med pipon innan hjärnan fryser! (sibbo)

en sådan "tur" hade jag alltså. nå den här gången får man väl säga att det nog var tur på riktigt. om man första gången fotar strömstare är det nog inte annat än ren tur att man kommer så nära den. men tur behövs ibland. efter att jag suttit och kikat på de fiskande stararna en stund, fått problem med ett av minneskorten jag hade med mig (som tiltade helt), fyllt det andra kortet så märkte jag att jag var alldeles blöt. i baken. nä det var inte av spänningen. bara av att överdragsbyxorna inte är vattentäta mer... dags att filtstövla iväg hemåt.