björnar i kuusamo
- Details
den andra fotostoppen på vår pappa/dotter-resa var kuusamo. vi hade bokat in oss för en kväll och natt i karhu-kuusamos björngömsle. det finns ju ett antal firmor längs östgränsen som tillhandahåller gömslen med åtal, dit man kan åka för att förhoppningsvis få se en björn eller två.
och kom det björn? det var nästan lika mycket trafik som på mannerheimvägen i helsingfors. nå kanske inte, men dryga tiotalet olika björnar fick vi se. två mammor med respektive två och tre ungar, samt ett antal ensamma björnar strök omkring och kom för att få sig en matbit lear gånger under kvällen och natten. sammanlagt var det en bra bit över 20 besök. jag tappade räkningen i nåt skede innan jag gick och lade mig för att få tillräckligt med sömn innan jag skulle köra 835 kilometer till sibbo följande dag. men det var första gången jag fick se björnungar. skoj!
en av de ensamma björnarna (kuusamo)
också björnar kan sitta och lukta på... nå inte blommorna men... (kuusamo)
mamman med tre ungar (kuusamo)
kl 7:55 på morgonen lämnade vi gömslet för att gå ett par hundra meter till bilen. kl 7:25 hade familjen på bilden ovanför gått förbi gömslet och fanns nog någonstans i närheten. vi hade uppmanats att sjunga lite (ganska högt...) genast vi gick ut ur gömslet, för att vi inte i misstag skulle överraska nån av björnarna. vi lydde ordern och inte såg vi till nån björn på promenaden till bilen. men kanske de såg oss...
slutligen ytterligare ett bevis på att man inte skall klättra upp i ett träd om man av någon anledning vill komma undan en björn:
hornøya
- Details
började semestern med att åka upp till norra norge på pappa/dotter-resa. det var inte direkt en fotoresa, men två fotostoppar skulle vi göra.
den första fotostoppen var ute på ön hornøya utanför vardø uppe i nordöstra varanger. till ön kommer man på 10 minuter från vardø med någon av de två båtar som trafikerar rutten regelbundet många gånger om dagen under sommarmånaderna. 400 NOK kostar resan tur och retur.
på hornøya häckar cirka 80 000 fåglar. öns högsta punkt är cirka 65 meter över havet och öns västra sida består till stor del av en lodrät klippa. och på vareviga lilla klippavsats har någon fågel sin boplats.
lodrätt (hornøya)
men varför ville vi till hornøya? främst var det nog för de små ledsna clownerna som det bor cirka 7500 av på ön. alltså lunnefågeln med det så sympatiska utseendet. till sitt sätt att röra sig påminner de till en viss del om pingviner (förutom att lunnefågeln flyger...) när de med sin lite vaggande gång tar sig fram på marken. lunnefågeln har inte bo på klippan utan bygger sitt bo i en håla som den gräver ut med sin starka näbb. näbben är även bra att försvara denna bohåla med.
man kunde ha tagit med sig en sån hem (hornøya)
ensamma eller i små grupper står de på avsatser eller små höjder och kikar ut över omgivningen.
skulle smaka med en tobis eller lite sill kanske (hornøya)
och vid lämpligt tillfälle tar de till sina vingar och seglar ner mot havet lite smått kutryggigt.
mat i sikte? (hornøya)
men det finns ju många andra fina fågelarter på ön. skarven till exempel. här uppe häckar toppskarven. storskarv kan också ses men inte i nån stor mängd. namnet får toppskarven av den lilla tofsen den har på hjässan. ett lätt nonchalant utseende har den visserligen, men ganska fin svart fjäderdräkt som skiftar aningen i grönt.
en rätt elegant figur (hornøya)
ön har en fyr men under täckningstiden var stigen upp till fyren avstängd. det fanns ändå vansinnigt mycket att fota på det lilla tillgängliga området och väldigt nära en del fåglar kom man också. inte brydde de sig så väldigt mycket om det tiotalet besökare som kunde stå med kamera bara någon meter från deras bo. eller hur skall man tolka blicken?
och ögonen är också gröna... (hornøya)
sillgrisslor fanns i stora mängder...
och rätt tätt också.
kanske nån enstaka spetsbergsgrissla i sällskapet? (hornøya)
och så har vi tordmulen. den finns nog på närmare håll än uppe i norra norge också, men jag har inte träffat på den i de trakter där jag har rört mig. den hade till exempel inte ännu anlänt till gnäggen, en kobbe söder om ulvön vid höga kusten, vid biofotos besök där i våras.
också lite pingvinaktig (hornøya)
helt i frid och fröjd kan inte dessa fåglar föda upp sina ungar. rovfåglar finns också i närheten under täckningstiden. havstruten till exempel tar nog av de andra arternas ungar då tillfälle ges. eller tillfälle kanske nog tas.
havstrut, här med egna ungar (hornøya)
som jag tjatat om många gånger i denna blogg så är jag ingen fågelkännare eller -fotograf. ganska rolig variation att fota dem är det i alla fall, då man normalt håller sig till landskap. inte blir det unika bilder men trevligt oberoende.
och avslutningsvis några små videosnuttar av lunnefågel och toppskarv. filmat på fri hand med 300 mm teleobjektiv på olympus e-m1 mkII, så lite skak får man räkna med...
höga kusten - skuleskogen
- Details
jag besökte höga kusten i sverige, i biofoto finlands regi, under några dagar i mitten av maj. våren har varit extremt kall och under bilresan upp till vasa, båtfärden över till umeå och bilfärden 180 kilometer söderut ändrade vädret ungefär med en kvarts mellanrum mellan sol, simma, hagelskurar, snöoväder och allt annat man kan tänka sig. väl framme vid målet, lappudden, kunde man också märka att våren var mycket sen.
en eftermiddags-/kvällsutfärd under resan riktade sig till skuleskogens nationalpark och slåttdalsberget. skuleskogen blev nationalpark 1984 och har utvidgats en gång efter det. skogen ligger c 140kilometer söder om umeå. i närheten finns också skuleberget, där det finns spår av kustlinjen från istiden, idag 286 meter övere havet. högst i världen.
men tillbaka till skuleskogen. skogen avverkades till stor del under andra halvan av 1800-talet men på många ställen ger den intryck av att vara riktig urskog. om man startar sin vandring upp mot slåttdalsberget vid entre syd, 70 möh, går man först igenom en hög granskog för att sedan komma upp till stora klapperstensfält och så småningom till glesnande tallskog, med kortvuxna knotiga tallar.
klapperstensfältena har under åren bildats i olika lager eller terasser. mer om orsakerna och geologin här.
geometrins grunder (skuleskogen)
då man kommer upp på slåttdalsberget, c 280 möh, har man verkligt fin utsikt åt alla håll, 360 grader. bredvid slåttdalsberget finns en skreva och en dal och på "bergväggen" på andra sidabn har man en liten enhetlig bit skog, som man ser från en kanske lite ovanlig vinkel.
granskog nedan om slottdalsskrevan (skuleskogen)
denna kväll hade vi matpaus uppe på berget och under tiden svepte lite kvällsdimma in över oss. och som bekant är dimma landskapsfotografens bästa vän, så det blev till nöta lite på avtryckaren för att fånga formerna som kom fram. eller kanske dem som doldes.
svävande skog (skuleskogen)
nu var det väl sista snön ändå
- Details
valborgsoväder hör väl inte till ovanligheten, men flera centimeter snö nog.
byabäcken heter den lilla bäcken som rinner i utkanten av sibbo storskog och genom den lilla byn hindsby för att slå sig ihop med sibbo å. bäcken ringlar sig igenom ett kulturlandskap med kohagar och åkrar som i tiden har hört till hovgårds herrgård. fint område även i en vårig snöstorm.
byabäcken ringlar ner mot sibbo å (sibbo)
skogstur
- Details
tog en tur till skogen igår kväll. jag gick en lite annan rutt än vanligt för att söka lite nya motiv. lite smått kanske jag hittade, men dem får jag besöka på nytt nån gång. hur som helst kom jag i ett skede till en lite bäck jag inte sett tidigare. märkligt, tänkte jag, hur har jag inte snubblat över den här förut? jag gick närmare och kom till en brant klippvägg där en gammal tall hade slingrat ner sina rötter längs klippan och ner i marken. en liknande finns det ju längs bäcken jag relativt ofta går längs. vänta nu. jag är ju just vid min "egen" bäck och klippa. den såg bara så helt annorlunda ut då jag kom från ett håll och ställe jag inte tidigare hade besökt. eller så håller jag bara på tappa vettet. kan vara vilket som.
grönt är skönt, eller vad det heter (sibbo)