dimma anyone?
- Details
handen upp den som tycker om att fota dimma! finns det inte en klippa att fota så går det lika bra med dimma. helst båda samtidigt.
efter en halvregning dag gled dimman in på kvällen och jag gick till molnträsk en timme före solnedgång. det var första gången efter att isen försvunnit som jag besökte sjön. och det var det värt. lika skönt som alltid att se ut över sjön och knappt kunna skymta stranden på andra sidan. några andra kvällsvarndrare kunde man höra men ingen syntes.
hoppas förresten att storlommen flyttar in i år igen. fågelljud var det gott om men inga tippor som flöt omkring ute i dimman ännu. eller vad vet jag. inte såg man ju någonting.
rakt nerifrån, knotigt uppifrån
besök i tropiken
- Details
tog ett besök till den helsingforsiska tropiken, dvs. tropicario på sturegatan i går. planen var att fota ormar, ödlor, grodor och annat smått och gott. det ingår fotografering av djur i terrarier och akvarier också i utbildningen och detta var mitt första försök med stativ och systemkamera.
de flesta ringlande saker var relativt samarbetsvilliga och många låg blickstilla och bara stirrade tillbaka när de blev stirrade på av mig och min kamera. att hitta många olika bildvinklar är däremot inte så lätt då motivet inte flyttar sig en millimeter under en lång stund utan mestadels ligger där det ligger med huvudet på magen. eller är det ryggen kanske. och det som man kunde konstatera när man kom hem var att det inte var det lättaste att justera vitbalansen. ljuset var minsann inte dagsljus i burarna. det var ju inte heller direkt så att man ville skjuta undan glaset till pylonens bur, gå in i buren med ett gråkort och be den krama kortet en stund under tiden man tar en testbild. här kunde det ju ha hjälpt om man hade kunnat tala parseltongue förstås (läs din harry potter...).
den tropiska skallerormen, som säkert hellre skulle ringla sig omkring bland sina artfränder i sydamerika, rörde inte en min under den stund den blev förevigad. just den här arten har det starkaste nervgiftet av alla skallerormar. blir 130-180 cm lång och käkar helst däggdjur, fåglar och ödlor. sådana får den inte levande nere i källaren på sturegatan för det är sedan länge förbjudet att mata djur med levande djur.
tropisk skallerorm studerar den studerande (tropicario, helsingfors)
klippor anyone?
- Details
så var de här igen. klipporna. ingen ber om dem men ändå dyker de upp här med jämna mellanrum. det kan hända att det slutar plötsligt, men ännu finns det vinklar och vrår att undersöka ute på kallo. och inte bara vinklarna och vrårna under ett besök, de kan undersökas vid lugnt väder, vid dyningar, i storm, i dimma, i mulet väder, vid småregn, med is, utan is, med snö mm mm. ok, det här kan alltså hålla på länge ännu.
hur höga är klipporna egentligen? (björneborg)
jag har konstaterat tidigare i bloggen att nån vis man (kan ha varit kvinna också) har sagt att man skall titta bakåt också när man är ute och säker fotoobjekt. så här på våren går det att ta sig ganska långt ut på klipporna utan att man hakar ut i det kalla havet. senare på sommaren är undervattensdelarna av klipporna så hala att man inte har något ärende längst ut. men nu kan man gå rätt långt och sedan titta lite tillbaka inåt också. då blir det på detta viset:
lavaström från innerjorden (björneborg)
örnar och andra småfåglar (+landskap), sista delen
- Details
sista morgonen i oulanka nationalpark ringde väckarklockan en timme före soluppgången och jag pallrade mig iväg c 1,5 kilometer längs karhunkierros till kiutaköngäs. kiutaköngäs är en fors längs oulankaälven och rekommenderas definitivt att besökas. höga branta röda klippor omger en fors där vattnet garanterat är mycket livligt om vårarna. fin omgivning men ganska svår att fota med de höga väggarna på båda sidor om forsen. speciellt i en ny omgivning med mycket snö dessutom så vet man inte riktigt vart man kan gå. nå som tur var var jag ju inte den första som besökt stället. det var att hålla sig till de stigar som redan var upptrampade och inte försöka sig på nånting som man inte vet hur det slutar. köngäs betyder förresten "en fors som man inte kan ta sig med båt över", dvs. ungefär vattenfall.
mäktigt landskap med finska mått mätt (oulanka)
de branta klipporna vid kiutaköngäs består bl. av dolomit, som är röd kalksten. i rätt ljus måste hela det här området lysa alldeles rött (antagligen om någon vecka då solen går upp precis i den riktningen dit forsen rinner).
dolomit (oulanka)
jag tror definitivt att det blir till att planera in en karhunkierros (björnrundan)-vandring i något skede.
örnar och andra småfåglar, del III
- Details
när man sitter i ett gömsle har man naturligtvis första parkett för att följa med vad som händer på scenen framför en. det är ju liksom hela grejen. men antalet bildvinklar och sätt att närma sig motivet på är ju tills en viss mån begränsade. man sitter ju där man sitter. är man ute efter fåglar har man ju att välja mellan sittande fåglar och fåglar i rörelse och variera slutresultatet på det sättet. nå nu hade vi en "porträttpinne" placerad inom räckhåll och där satte sig småfåglarna i tur och ordning för att bli avporträtterade
om det här är domherren...
så torde det här vara domdamen
talltitan ser ut som en svartvit version av...
...lappmesen
nötskrikan däremot visade sig bara som hastigast och ville inte riktigt vara med på bild den här dagen.
ville inte vara med på bild
hackspetten är ett trevligt fotoobjekt. har fina färger och kontraster och håller sig stilla i åtminstone några bråkdelar av en sekund så man har en chans att få den avporträtterad.
misstänksam mot fotograferna?