ett par fotografiska lärdomar
- Details
lärdom nummer 1. fota genast det du ser (och gör det rätt) för i morgon finns det inte kvar.
iskanten vid stranden hade formats av havet och vågorna till de mest otroliga skulpturer och konstverk. på dagen var det såpass stark sol att jag inte riktigt lyckades med det jag ville åstadkomma så jag beslöt mig göra om det på kvällen. vilket jag också gjorde. men slarvig som jag var ställde jag in bländaren fel och också skärpan på fel ställe, så jag inte fick allt skarpt som skulle bli skarpt. skäms på mig. nå ingen större skada skedd. isen skulle inte försvinna till följande dag. däremot började det blåsa och nu gick det inte alls att fota å samma ställe. och skulpturen ser antagligen helt annorlunda ut när vågorna har lagt sig igen. får väl se. så här blev det i alla fall i starkt solljus.
iskonst
lärdom nummer 2. fel kan bli rätt.
kulleden till mitt stativ har gett upp kampen mot friktionskrafterna. men det är inte själva kulan som är problemet. den beter sig som om gängorna, i delen man skruvar fast i stativet, har gett sig. men min teori är ändå att felet sitter inne i konstruktionen, eftersom man kan skruva bort kulleden. oberoende vad felet är så är det lite problematiskt med att få kameran att hållas stilla. därför blev inte gårdagen eller dagens bilder helt skarpa. och då får man försöka sig på nåt nytt. det är väl som jag har hört och sett från flera håll nu redan. dee dyraste stativen är de billiga du köper tills du har förstånd att köpa ett bra sådant.
den här gången hade jag planerat att fota vågor, som den här dagen såg ut att rulla in i slow motion i det kalla och stela vattnet, som skulle ha blivit till is i lite lugnare väder. jag ville ha en och bara en (icke brytande) våg i bilden. det misslyckades jag fullständigt med, trots ett femtiotal försök. men resultatet blev jag ändå mer än nöjd med.
vågkonst
tillbaka vid kallo
- Details
har jag nämnt att kallo är stället som jag helst kryper och halkar omkring på med kameran. jag tror det. men det kan upprepas. denhär dagen hann jag inte ens ut till kallo dock. efter många varma dagar hade det varit -14 under natten och viken mellan uniluoto och kallo hade blivit ismosaik. att ljuset var rätt fint gjorde ju inte saken sämre. säger han som senast för en vecka sedan uttryckte att han inte orkar med soluppgångsbilder mer.
uniluoto sover ännu (björneborg)
för ett år sedan var denhär stranden helt igenfrusen med flera lager is på strandstenarna som stod upp ovanför vattenytan. inget sånt denna vinter. lite överlevande is fanns vid strandkanten.
några förvirrade isblock vid strandstenarna (björneborg)
inget blogginlägg utan svartvit bild. det blir att återkomma till stenarna i kväll, i morgon bitti, imorgon kväll, övermorgon bitti, övermorgon kväll. kanske det kalla vädret formar om isen lite innan det igen blir varmt. mellan +5 och +8 lovat om några dagar. i mitten av februari.
samma strand... (björneborg)
varlaxudden
- Details
det är fegt att klaga på vädret, men det är nu bara så att några centimeter smutsig snö, plusgrader och grått på himlen inte lockar min kamera ut på landskapsfotografering. i går och i dag har det i alla fall, trots plusgrader, snöat en del. eftersom jag hade annat ärende till borgå i dag så passade jag på att ta mig ut till emsalö med kamera och stativ. jag tog mig så långt söderut jag kom tills taggtråden som stänger oss vanliga människor ute från militärområdet sade STOP!. till holmens sydspets har man inget ärende alltså. strax norr om taggtråden finns varlaxuddens parkeringsplats. därifrån är det en promenad på några stenkast med lätt sten, till grillplatsen på friluftsområdet med samma namn. det var målet för utflykten.
vid gränsen mellan höst och vinter hittar man de största kontrasterna vid stränderna. havet är ännu inte fruset men snön kan täcka in strändernas stenar och träd. nåja, nu är det smällkallaste februari så allt borde ligga infryst i ett tjockt lager is. men det är ju inte som förr i tiden nuförtiden. +0.8°C i dag.
snömattor täcker strandstenarna och -klipporna (borgå)
det tycktes ha varit någon som hade haft snöbollskrig på stranden. någon från det lokala militärområdet kanske... i en liten vik mellan två klippor låg det att större antal snöbollar och guppade och surfade fram och tillbaka på de små vågorna som sökte sig in mot stranden.
vattendränkta guppande snöbollar (borgå)
trots att det ännu var öppet hav hade vågorna ännu inte lyckats skölja bort den vita filten från strandens största sten. vitt och svart förresten. det tycks bli mest svartvitt för mig nuförtiden. sjukdomen går kanske över så småningom men nu trivs jag bra med den.
snömatta nr 2 (borgå)
kanske isen tar över havet också så småningom. nu gick isgränsen vid emsalöbron, mer eller mindre rakt under den. på östra sidan täcktes emsalöfjärden av ett is- och snötäcke medan svartbäckfjärden på västra sidan var isfri.
utsikt mot sydväst från emsalöbron (borgå)
utsikt mot nordost från emsalöbron (borgå)
snöstormen som kom bort
- Details
ingen snöstorm kvar klockan 8 i morse. kanske natten hade sett nånting av den för ett kort strömavbrott var det kring tre. och när jag kom till klipporna igen kunde jag konstatera att vattnet var betydligt högre än föregående eftermiddag och stora delar av den is som fanns igår inte mer fanns där idag. bortsköljd med de vågor som rullat in under natten. nåväl. lite is fanns kvar att leka med. lite snö hade det nog kommit under natten också och lite fanns kvar på klipporna och gjorde dem vitfläckiga. livsfarliga var de också. man hade ingen aning om vad som fanns under snön: vatten, is, eller klippa. jag prövade på allt.
tre former av H2O (björneborg)
en ganska jämnmulen himmel gjorde att den rena isen inte glödde nämnvärt denna morgon.
täcket av is står på tå(r) (björneborg)
hoppas personalen på den lokala sjöbevakningsstationen lite kollar efter snubbarna som smyger omkring med kameror på stranden. ifall nån skulle dratta i. det var lite något till halt vid vattenbrynet. kanske borde jag förresten försöka hitta mig en hemmahemmaklippa också så jag slapp köra 300 kilometer varje gång jag vill fota klippor. månne inte det finns nånting öster om helsingfors också. måste börja undersöka saken.
äntligen vid hemmaklipporna igen
- Details
länge tog det men äntligen kom jag ut på kallos klippor igen. torde ha varit augusti senast. alldeles för lång paus.
jag har i och för sig hunnit se betydligt större, coolare, brantare, farligare, högre och vackrare klippor på kökar, lofoten och ramsvikslandet sedan augusti, men ändå är det bara så trevligt att krypa omkring vid strandkanten på de några meter höga stenarna i björneborg. det blev inte sämre av att det fanns lite is både på land och ute i vattnet denna gång. inte så mycket blåst och bara lite gammal sjö, men inte så illa ändå.
vart tog klipporna vägen? (björneborg)
väderleksrapporterna har pratat om snöstorm i natt och i morgon. får se hur det blir, men före soluppgång halkar jag nog omkring på klipporna igen oberoende.